Kenoticism, förnekelse av Jesu Gudom

 

Ett sätt att förneka Jesu gudom på, är att hävda att han inte var Gud medan han vandrade på jorden.

Vem är Jesus?

Han gör anspråk på att vara Gud. Det är detta vi har att ta ställning till. Under hans jordeliv var gudomligheten fördold.

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. (2 Kor 5:19)

 

Ämnet kan belysas utifrån Bill Johnson's bok "När himmelriket tränger fram".

Där sägs uttryckligen Jesus LADE UNDAN sin gudomlighet, och levde som en rättfärdig människa utan synd…

Bill Johnson betonar: Offret som kunde försona för synden måste vara ett kraftlöst lamm, och ett obefläckat lamm, dvs utan synd.

Bill Johnson gör en poäng av att Jesus själv var kraftlös:   Jesus sade om sig själv att ”Sonen kan inte göra någonting”… Han hade inte någon övernaturlig förmåga av något slag!… Han utförde miraklen, undren och tecknen, som en människa som står i rätt förhållande till Gud… inte som Gud. (The Supernatural Power of a Transformed Mind: Access to a Life of Miracles, p 29)

Johnson har lagt till en fotnot som refererar till Filipperbrevet 2:5-7 , i ett försök att förankra läran i Bibeln.

Eftersom att Gud själv, per definition, är övernaturlig, så blir följden att Johnson undervisar "ontologisk kenotism".

En närmare analys av vad Paulus skriver, visar att Paulus där framhållar att Jesus utblottade sig på sin position, och ära, när han lämnade himlen. Därmemot är det en vrångtolking att hävda att Jesus övergav sin gudom, ungefär som om han hade hängt av sig sin himmelska natur som en kappa, och sedan tog på sig en helt annan kappa, när han föddes i Betlehem.

Bill Johnson tänker sig att Jesus var en kraftlös, men rättfärdig människa utan någron övernaturlig förmåga av något slag. Syftet med resonemanget är att vi som läsare skall förstå att även vi kan göra under, bara vi kommer i kontakt med kraften, anden.

En diskussion har förts på nätet om huruvida Bill Johnson ger uttryck för funktionell eller ontologisk kenotism. Det lutar åt att han framför klassisk villfarelse, dvs ontologisk kenotism.

Den funktionella kenotismen formulerades av en Luthersk liberalteolog i slutet av 1800-talet och kan sägas vara en mildare variant, där Jesus fortfarande skulle äga sina gudomliga attribut som människa, men frivilligt valde att inte bruka dem.

Om Johnson istället för att skriva att Jesus LADE UNDAN sin gudomlighet, hade formulerat sig: ”Han VALDE att inte använda sig av några av sina övernaturliga förmågor”, så hade det kunnat tolkas som att Bill Johnson syftar till att framhålla funktionell kenotism, istället för ontologisk.

I vilket fall som helst, så är försöket att hävda att det var DEN HELIGE ANDE som gjorde Jesu underverk, och inte Jesus själv som gjorde dem, VARKEN en vedertagen lära eller en Bibliskt hållbar ståndpunkt, även om alltfler karismatiker ansluter sig till uppfattningen.

Den Bibeltrogna undervisningen är att Jesus DOLDE sin gudomlighet. Han behöll den, men den var inte synlig eller uppenbar för alla. Det Jesus lade undan - uttömde sig själv på - var äran och privilegierna, som sammanhänger med att vara den tredje personen i gudomen.  Däremot kunde han inte lägga undan sin gudomliget, det var ju den han var - till sin natur!

Filipperbrevet säger:

Fastän han var till i Gudsgestalt,
räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte*
utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa
ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.

Här (i Fil 2) står att han till det yttre var människa. I den 2 Kor 5:19 understryks att Gud var i Kristus, när världen försonades. Jesus var både Gud och människa samtidigt. De som kände honom väl uppfattade även hans inre sida.

Skillnaden mellan att LÄGGA ÅT SIDAN, gentemot att DÖLJA kan tyckas teoretisk, men innebär i praktiken att Jesus inte var Gud utifall att han kunde lägga UNDAN sin natur.

I boken ”The Supernatural Power of a Transformed Mind” säger Bill Johnson att Jesus inte hade någon som helst förmåga att hela de sjuka. Han kunde varken kasta ut demoner eller innehade förmågan att väcka upp döda. Jesus sade om sig själv att Sonen inte kan göra något av sig själv. Johannes 5:19. Sonen hade satt sin gudomlighet åt sidan. Jesus gjorde miraklerna som en människa i rätt förhållande till Gud. Han var inkapabel att göra vad som hans Fader krävde av honom – såtillvida han inte fick hjälp av Fadern….(p 50)

Än en gång så skymtar den ontologiska kenotismen. Jesus var både okunnig att göra, och hade ingen förmåga att utföra underverk.

Bill Johnson hade kunnat omformulera meningen så att Jesus hade valt att inte utföra några underverk, men fortfarande hade förmågan, om han önskade och ville. Då hade det varit den liberalteologiska varianten av förnekelse: funktionell kenotism.

I Mars 2011 försöker Bill Johnson att klarlägga sin ståndpunkt angående Jesu gudom på ”twitter”. Men oklarheten består, eftersom att formuleringen är tvetydig.

**********************

Exempel på formuleringar där Bill Johnson framhåller att Jesus LADE UNDAN sin gudomliga natur:

“…He laid his [sic] divinity aside* as He sought to fulfill the assignment given to Him by the Father: to live life as a man without sin…The sacrifice that could atone for sin had to be a lamb, (powerless), and had to be spotless, (without sin).” (When Heaven…p 79)

“Jesus Christ said of Himself, ‘The Son can do nothing.’…He had NO supernatural capabilities whatsoever! …He performed miracles, wonders, and signs, as a man in right relationship to God…not as God.” (The supernatural power….p 29)

“…Jesus had no ability to heal the sick. He couldn’t cast out devils, and He had no ability to raise the dead. He said of Himself in John 5:19, ‘the Son can do nothing of Himself.’ He had set aside His divinity. He did miracles as man in right relationship with God because He was setting forth a model for us…Jesus so emptied Himself that He was incapable of doing what was required of Him by the Father – without the Father’s help…” (The supernatural power……p 50)

 

 

 

 

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Bill Johnson's lära om Jesus innebär att han ser Jesus som en vanlig rättfärdig människa, samtidigt som det lyser igenom att han tror att vi människor kan bli gudomliga.

”I Adam och Evas uppdrag att underkuva jorden hade de inga sjukdomar, ingen fattigdom och ingen synd. Nu när vi är återupprättade till Hans ursprungssyfte, skulle vi då förvänta oss något mindre?” (När himmelriket tränger fram, sid 33).

Tankegången är att vi nu åter har fått en gudomlig natur, att vi på nytt till vårt innersta väsen har ett liv som är identiskt med Guds. Poängen som finns i denna logik är att när vi - genom "gnosis" inser detta, kommer sjukdom, fattigdom och synd att vika undan. Man skulle kunna säga med E.W Kenyon, att vi redan är helade, på grund av försoningen, men har ännu inte blivit upplysta om det.

 

Bill Johnson förmedlar följaktligen följande två insikter, för att hjälpa oss in i det övernaturliga.

1. Han förnekar Jesu gudom.
Denna insikt kan förändra oss totalt: Jesus framställs som en vanlig människa, som är helt beroende av Anden för att kunna göra underverk. Vi är i samma situation, utan någon som helst förmåga eller kraft att göra mirakel, men Anden som vi får genom ”smörjelsen” ger oss kraft. Den Anden förenar våra liv och hans liv, så att vi blir ett.

Priset för den här insikten, är högt:
Man måste förneka att Jesus var Gud under sitt jordeliv för att komma in i detta medvetande. Men det fungerar. Vägen är väl upptrampad i ett flertal religioner, där under och tecken sker på regelbunden basis. Här finns öppningen till en stor världsreligion.

2. Bill Johnson lägger fram argumentet att vi nu är återupprättade till Guds ursprungssyfte. Här tänker han sig med Kenyon att Gud avsåg att vi skulle bli som han, dvs precis det som frestaren sade i lustgården: Ni skall bli som Gud.

Genom försoningen är vi återigen tillbaka till den gudomliga natur som gick förlorad i Edens lustgård. Vår synd består i att vi inte förstår vår gudomlighet. När vi återigen upptäcker vår gudomliga natur, så kan vi förvänta oss att sjukdom, fattigdom och synd viker, i kraft av den. (När himmelriket tränger fram, sidan 33).

Begreppet "synd" blir därmed omdefinierat till att vi inte ser, eller är upplysta om att vi har denna inre substans och potential.

I boken ”The Supernatural Power of a Transformed Mind”, lär vi oss hur vi skall komma in i detta nya medvetande.

Utgångspunkten, enligt sidan 73, i "När himmelriket tränger fram", är att Guds avbild åter har blivit återuprättad i den nya födelsen, vi har fått en ny gudomlig natur. Det gäller nu att upptäcka denna nya identitet ”i Kristus”, och inse att vi är en ”ny skapelse”.

Källa:
http://books.google.com/books?id=-mIzLGZyRIIC&pg=PA73&lpg=PA73&dq=Bill+Johnson+%22image+of+god%22&source=bl&ots=4ub643BHL-&sig=7MD99z_K_oRW1OdvjImnPX_001Y&hl=sv&ei=npFxTpqCMMmwhAf78pHACQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=5&ved=0CDcQ6AEwBDge#v=onepage&q&f=false

 

Bibeln lär, gentemot detta, att

1. Jesus är Gud. Han var, är och förblir densamme. Han behöll sin gudomliga natur under sitt jordeliv, men den var fördold.

2. Att människan är och förblir en syndare. Synd definieras, enligt Skriften, som en brusten relation med den Gud som har skapat oss Han finns därute, inte därinne. Efter upprättelsen, när han tar sin boning i oss, är vi syndare frälsta av nåd. Synd är alltså, enligt Bibeln, INTE att vi upptäcker vårt goda och gudomliga inre.

 

Det blir en fråga om att lita på Guds Ande, och därmed kasta ankaret utanför sig själv.

Eller så litar man på sin egen ande, den nya naturen.

Skillnaden mellan de två kan tyckas hårfin, men är lika stor som skillnaden mellan fantasi och verklighet. Mellan min vilja och Guds vilja.

....

Redan titeln på Bill Johnsons bok, "När himmelriket tränger fram", är problematisk. Den anspelar på ett bibelställe i Matteus 11:12.

Den Svenska Folkbibeln översätter så här:

"Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det."

Jesus talar alltså inte om ett himmelrike som "tränger fram", utan om att "himmelriket är utsatt för våld".

Denna världens furste och hans andemakter försöker på allt sätt förneka att Jesus från Nasareth var Gud, medan han vandrade på jorden.

När Bill Johnson, försöker "rycka bort" eller "snappa bort" det ord som blivit sått om Jesu gudom, sker det som Jesus illustrerar i Matteus 13:19. Där framställer Jesus sig själv som såningsmannen. Matteus 11:12 och Matteus 13:19 har exakt samma grundextord.
Den onde "river bort" och "snappar bort" ordet som blivit sått. Budskapet om att Gud har kommit nära, i och genom Jesus, har sina fiender och motståndare.

 

 

 

 

Av de seriösa diskussioner jag kunnat följa, så är frågan bara ”i vilken grad” Bill Johnson förnekar att Jesus är Gud. Ingen anser att han skulle vara läromässigt korrekt.
Är hans ståndpunkt att Jesus LAGT UNDAN sin gudomlighet, eller är den att Jesus VALDE att begränsa sig?

Det är bättre om Johnson håller sig till den senare, liberalteologiska ståndpunken, än om han biter sig fast i den klassiska villfarelsen. Det är bättre om Jesus valde att begränsa sig, än om han helt lagt undan sin gudomlighet. Båda uppfattningarna är dock felaktiga, utifrån Bibelns ståndpunkt sett. BIBELN lär att han DOLDE sin gudomlighet. Ett sådant överskylande innebär att den hela tiden finns där I SIN FULLA POTENTIAL, men att Jesus valt att inte öppet visa den.

När Bill Johnson skriver:

• ”Han la undan sin gudomlighet när han sökte efter att fullborda uppdraget som Fadern hade gett honom … (”När himmelriket tränger fram” – sid 79)

Så innebär det ett förnekande av värsta slag. Frågan som vi då måste ställa oss är: Skriver han på något ställe något, där han ångrar sig, eller bekänner att han sagt för för mycket?

Sammanhanget där Bill Johnson talar om uppfyllda profetior, på sidan 97 i boken ”När himmelriket tränger fram” skulle kunna vara ett sådant dementerande:

“For hundreds of years the prophets spoke of the Messiah’s coming. They gave over 300 specific details describing Him. Jesus fulfilled them all! The angels also gave witness to His divinity when they came with a message for the shepherds: ‘For there is born to you this day…a Savior, who is Christ the Lord.” Nature itself testified to the arrival of the Messiah with the star that led the wise men…’

Här talas om att änglarna gav vittnesbörd om hans gudomlighet, i samband med Jesu födelse. Här beskrivs hur herdarna fick höra hälsningen om att en frälsare, som är Herren Gud själv, hade fötts. Även stjärnorna på himlen vittnade om att Messias hade anlänt.

Betyder det att Johnson insett att det är ohållbart att förneka att Jesus FULLT UT var Gud, eller att han möjligen valt att tänka sig att Jesus valt att begränsa sig?

Svaret kommer i de följande raderna:

“…Yet with this one statement, ‘Unless I do the works of the Father, do not believe me,’* Jesus put the credibility of all these messengers on the line. Their ministries would have been in vain without one more ingredient to confirm who He really was. That ingredient was miracles.”

Här resonerar Bill Johnson utifrån förutsättningen att Jesus inte var Messias, den smorde, förrän vid sitt dop. Då först kunde Jesus göra mirakler.
För att styrka sin sak citerar Bill Johnson Johannes 10:37 där det står att om Jesus inte gör Faderns gärningar, så skall de inte tro på honom.

Bill Johnson menar att det var miraklen som bekräftade att Jesus var Messias.
Bill Johnson refererar till änglarna, herdarna och budbärarna som han just nämnt och säger att deras trovärdighet hade varit om intet, om Jesus inte hade gjort några under. De hade så att säga väntat, och väntat och fick nu det definitiva beviset på att Jesus var Messias.

Det resonemang Bill Johnson försöker sig på håller inte:

- Kom ärkeängeln Gabriel verkligen ned från Himlen i hopp om att Jesus senare vid vuxen ålder, skulle göra några mirakel, så att ängelns budskap om att han var Gud skulle bekräftas? Självklart, inte!

Bibelcitatet – Bill Johnson lyfter fram – kommer från Johannes 10:37. Där det står ”Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte.” Poängen är att de otroende judarna, borde tro på Jesu gudom, på grund av de under som han gjorde. Versen säger ingenting om att miraklen skulle tjäna som bevis för de änglar, herdar och budbärare som trettio år tidigare bekänt honom som Gud.

Därmed blir Bill Johanson säger återigen en bekräftelse på att han förnekar Jesu gudom. och att han även här utgår från att Jesus inte var Messias – den smorde – förrän vid sitt dop. Logiken bygger på den outtalade förutsättningen att Jesus lagt sin gudomlighet åt sidan.

 

................

 

 

 

 

David Wellstam:
Det pågår en debatt på internet om vad Bill Johnson och Bethel Church tror på och undervisar.


Min kommentar:
Debatten handlar om i vilken grad och utstäckning som Bill Johnson förnekar att Jesus är Gud. Att det förhåller sig på det viset är utom all debatt, eftersom att även Johnsons medarbetare lär likadant.

I boken ”När himmelriket tränger fram” framhåller Bill Johnson att Jesus LADE UNDAN sin gudomlighet, och levde som en rättfärdig människa utan synd…  (Sidan 79) Det är som att Jesus lämnade sin gudomliga kappa i himlen och tog på sig en jordisk kappa i Betlehem.

 

Även Bill Johnsons medarbetare lär samma sak:

Ryan Wyatt, som tjänar i Bethelförsamlingen tillsammans med Bill Johnson är om möjligt ännu mera explicit: "Du måste förstå: Jesus gjorde inga mirakel som Gud. Han var verkligen Guds Son, men han lade ned sin gudomliga kraft som Gud, och begränsade sig själv som människa, på exakt samma sätt som vi är begränsade. Den enda skillnaden mellan Jesus i sitt mänskliga gestalt, och oss är att hans liv var helt överlåtet till Den Helige Ande." (Elija List 7/5/04).

 

Trosbekännelsen i Bethelkyrkan har kryphål:

Trosbekännelsen som Bill Johnsons församling anger som norm, är listigt skriven, eftersom att den lämnar frågan om huruvida Jesus var Gud under sitt jordeliv "öppen".

The Lord Jesus Christ, the one and only Son of God, was
conceived of the Holy Spirit, born of the virgin, Mary, and is God’s
Anointed One, empowered by the Holy Spirit to inaugurate God’s Kingdom
on earth. He was crucified for our sins, died, was buried, resurrected
and ascended into heaven, and is now alive today, in the presence of
God the Father and in His people. He is ”true God” and ”true man.”

Som alla kan konstatera så står där att han ÄR (är det nu, i presens) sann Gud, dvs: är det NU. Därmed kan trosdokumentet från Bethel tolkas i samklang med den villfarelsen att Jesus är den första pånyttfödda människan, som befinner sig i himlen.

Den som vill syna förnekandet närmare, kan ta sig en titt på den Youtube-sekvens där Bill Johnson hävdar att Jesus, "föddes på nytt". Den som känner till Skriften vet att Jesus var syndfri, och att han därför inte behövde "födas på nytt" - andligen. När det talas om Kristi pånyttfödelse, så är det en hänvisning till Jesu uppståndelse.

Bibeln lär att att Jesus var Gud före sitt människoblivande, fortsatte att vara det medan han till det yttre var  människa, och att Jesus fortfarande är Gud. Jesu Gudomliga natur har inte förändrats. (Hebr 13:8)

När Gud blev människa "tömde han sig själv" på alla ära, och alla himmelska privilegier. Jesus avsade sig, uttömde sig med avseende på sina rättigheter. Däremot så behöll han sin NATUR. Han var Gud även som människa. Läs Filipperbrevet 2, noga så ser du att det är det som framhålls.

Fastän han var till i Gudsgestalt,
räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte*
 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa
 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.

Ordet "segerbyte" betyder "som något att visa upp för människor". (Se fotnot i Svenska Folkbibeln).

Jesus lämnade "tillvaron som Gud" - äran och privilegierna - för att frälsa oss människor. Han kom som en enkel tjänare, för att lida och dö.
 
....

 

Det kan i detta sammanhang vara av stort värde att begrunda den trosbekännelse som kallas den "niceanska". Där lämnas inget kryphål, för den som avser att förneka Gud. Här är det avsnitt som handlar om Faderns förhållande till Jesus.

Jag tror på en Gud,
allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord,
av allt vad synligt och osynligt är.

Och på en Herre, Jesus Kristus,
Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår frälsnings skull,
har nedstigit från himmelen.
Och han har antagit kött genom den helige Ande
av jungfrun Maria och blivit människa.

Han har ock blivit korsfäst för oss
under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven.
På tredje dagen har han uppstått efter skrifterna
och uppstigit till himmelen.
Han sitter på faderns högra sida
och skall igenkomma i härlighet
för att döma levande och döda,
och på hans rike skall icke vara någon ände.

...............................................................................................................

 

 Tidningen Dagen intervjuar New Wine i samband med att Bill Johnson besöker Göteborg, i augusti 2011.

Tidningen Dagens artikel:
Nätverket New Wine håller skola i helande
Amerikanska pastorerna Bill Johnson och Randy Clark leder – 860 personer anmälda

Foto: Kerstin Doyle

Kan man träna på att be för sjuka? Ja, säger nätverket New Wine som med start i dag anordnar helandeskola i Malmö med pastor Bill Johnson. Men initiativet har fått kritik.

860 personer har anmält sig till den helandeskola som startar i Malmö i dag. Tretton lokala församlingar i Malmö och Lund står som arrangörer tillsammans med organisationerna New Wine och Global Awakening.

- Jag vågade tro på 500 på förhand, det är jätteroligt att gensvaret är så stort, säger Daniel Norburg, pastor i Immanuelskyrkan i Malmö och ledare i New Wine Sverige.

”Naturlig del av livet”
En av anledningarna till det stora deltagarantalet – trots att arrangemanget anordnas delvis veckodagar och kostar pengar att vara med på – tror Norburg är amerikanske huvudtalaren Bill Johnson. Många vill lyssna till honom. Men kanske är det också ett tecken på att svensk kristenhet är svältfödd kring helande?

- Ja, det tror jag. Vi vet att Gud kan hela, men hur börjar man, hur blir det en naturlig del av livet? Jag tror många längtar efter att leva med Jesus och den helige Ande i vardagen, säger Daniel Norburg.

Många skeptiska
Men om de många anmälningarna tyder på stor längtan så kan många andra förhandsreaktioner tas för att det finns stor skepticism till helandeskolan.
- Det har varit en hel del frågor kring detta, jag får flera mejl om dagen faktiskt och några hemsidor på nätet håller på och skriver emot detta. Men vi är trygga i det här och lägger inte krut på det negativa.

Men det är ovanligt med helandeskola, är det verkligen något man kan lära sig?
- Vi drar oss ofta för strategier, för ”gör så här”, kring det andliga. ”Det är ju bara Guds verk”, säger man. Och så är det ju, men samtidigt ser vi att vissa saker återkommer i Bibeln, kring Jesus och apostlarna, och det är naturligt att dra lärdom av det. Och titta bara på Jesus, vad gjorde han? Hade inte han i mycket en helandeskola med sina lärjungar? Om de behövde det, varför skulle inte vi behöva det?

Hur kommer det fungera, rent praktiskt?
- Jag har inte varit med själv tidigare, men som jag förstått det så varvas studier med praktisk vägledning och med konkret bön för sjuka.

Deltagarna får praktisera undervisningen på plats alltså?
- Ja, men en del har trott att det handlar om att man ska låtsas, att några ska spela sjuka eller så. Men så är det förstås inte. Rent statistiskt lär det väl vara ungefär 50 till 100 personer eller något sådant i en sådan här stor grupp som har någon sjukdom. Det är bön på riktigt, samtidigt som det är träning – man får börja med att testa i en trygg miljö, berättar Daniel Norburg.

Onsdag till lördag
Helandeskolan hålls i Pingstkyrkan i Malmö, även känd under namnet Europaporten. Den inleds på onsdagen och avslutas på lördag.
Talare är Bill Johnson och Randy Clark, den förstnämnde pastor i Reddning Kalifornien och författare till flera böcker, Clark var en av talarna på konferensen som räknas som startskottet på den omtalade ”Torontovälsignelsen” i mitten av 1990-talet.

Fakta: Global Awakening och New Wine

Global Awakening är en internationell kristen organisation som bland annat arbetar med att träna och utbilda ledare.

New Wine är från början ett stort brittiskt nätverk av karismatiska kyrkor och ledare som sedan spridit sig till fler länder, bland annat Sverige. New Wine betraktar sig som en förnyelserörelse för kristna kyrkor och sammanhang.
Carl-Henric Jaktlund
Reporter  Dagen

 

*****

 

 

 

Björn Bloggaren undrar:
- På vilket sätt gör exempelvis Arken och Livets Ord portarna höga och vägarna breda?

Trosrörelsens speciella syn på Jesus: ATT HAN BEHÖVDE FÖDAS PÅ NYTT, gör porten hög, och vägen bred. Trosförkunnelsen ansluter sig därmed till det sätt att teckna bilden av Jesus, som de flesta nya religioner, efter teosofin, proklamerar. Det är fråga om en synkretism. Jesus BLIR Kristus. Han är inte längre den unike, frälsaren, utan en i raden av rättfärdiga människor. Begreppet "kristus" uppfattas som ett medvetandetillstånd, som den troende kan komma in i. Alla som får del av smörjelsen, och kommer in i det nya andliga upplevelsen blir väckt och upplyst, dvs blir "kristus".

Den som vidhåller att Jesus ÄR Krisus, dvs att han är densamme, att han alltid varit Gud, av samma natur som Fadern, gör vägen smal.

Det gäller alltså att vara observant på vad som sägs om Jesu Gudom.

.......

Just nu märks "den vida och breda vägen" i Åge Åleskjaers förkunnelse om att nåden är en "bred motorväg" till himlen. (Boken ”Nå taler han fra himmelen”)

Den på Vingårdens förlag i augusti 2011, utgivna boken om de eviga straffen, av E.J. Ekman är ett annat exempel. I boken förkunnas universalism, dvs att alla kommer att bli frälsta till slut. Denna breda väg kan ses som sluttidens stora väckelse, och är en radikal, och logisk konsekvens av förkunnelsen om att Jesus BLEV Kristus.

Inom kort kommer boken "Kärleken vinner" av Rob Bell, på svenska: Författaren är en känd amerikansk trosförkunnare, som frimodigt framhåller att alla kommer att bli frälsta.

De som intresserar sig för helande och helbrägdagörelse, - och vilka gör inte det på Arken och Livets ord? - läser för närvarande Bill Johnson: "När himmelriket tränger fram". Där förklaras att hemligheten till helande ligger i att förneka att Jesus var Gud medan han vandrade här på jorden. (Se sidan 79)

.....

Vi som fortsätter att envist framhålla Jesu Gudom, under hans jordeliv, och förkunnar att man kan gå förlorad om man inte tror så, märker av ett hårdnande andligt klimat.

Källor:
http://romarbrevet.blogspot.com/2007/03/ge-leskjaers-ndesteologi.html

http://www.rom1017.se/index.php?option=com_content&view=article&id=311:xx-aug-helvetet&catid=2:nyheter&Itemid=7

http://bibelfokus.se/bill_johnson

https://sexstenkrukorvin.n.nu/kenotism-fornekelse-av-jesu-gudom
....

 

 

Den smala vägen

Jesus talade om den smala vägen i Lukas 13:22-30 och i Matt. 7:13-14:

På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

.....

Det är få som finner den.
Här uttalas den hemska sanningen att de flesta människorna går förlorade. Människan måste lämna ifrån sig all syndakärlek, och egenrättfärdighet för att komma in genom den trånga porten. På den breda vägen är det lätt att vandra med bördan, där kan man fortsätta att älska synden och vara nöjd med sin egen rättfärdighet.

Synden i dess innersta kärna, är att förneka att Jesus är Gud. Därför riskerar svaret som Björn bloggare ger ovan att vara vilseledande, eftersom att det skulle kunna misstolkas som att Jesus var en rättfärdig människa, som bara gjorde det Fadern visade honom.

Jesus gjorde verkligen det som Fadern visade honom, det är sant. Men det finns ännu en sanning, som måste lyftas fram för att svaret skall bli tydligt, och fullständigt: Skälet till att Jesus kunde göra det Fadern visade honom, var att han hade samma natur som Fadern. Jag betonar detta därför att det är den viktiga läropunkt som trosförkunnelsen bommar!

- Jamen, tror inte trosförkunnaren att Jesus är Gud?
- Svar trosförkunnaren tror att Jesus var en rättfärdig människa, som genom PÅNYTTFÖDELSEN BLEV Gud. Trosförkunnaren anser att det är viktigt att förstå att det var en pånyttfödd människa som besegrade djävulen.

 

Jesu tal om den "smala vägen" är synonymt med Paulus undervisning om "korsets dårskap". (1 Kor 1).

Det äldsta smädelseklottret vi har funnit, arkeologiskt, visar hur Jesus hänger upphöjd på korset försedd med ett åsnehuvud. Nedanför står en man och tillber. Under bilden förklaras hånfullt: "Alexamenos tillber sin Gud".

Hånet och smäleken gavs till den som gick den smala vägen, och bekände att Jesus var Gud.
Trosförkunnelsen försöker kringgå "korsets dårskap", och modernisera tron, genom att tala om Jesus som en rättfärdig människa, som genomgår en förvandling. Syftet är då att återge berättelsen om Jesu lidande och död, så att det blir en symbolisk förebild på hur vi kan uppnå gudomlighet, ett medvetandenivå som man gjort sig förtjänt av. Försoningen blir därmed en mönstermodell som leder fram till det högsta stadiet när man slutligen erkänner och väcks över att människans "odödliga jag". Den nya skapelsens natur, är allsmäktig. Hagin kallar detta medvetandetillstånd för "andlig auktoritet".

Den uppmärksamme ser skillnaden. I evangelierna framhålls att försoningen sker på korset, för att våra synder skall förlåtas. Jesus framställs som Gud. I det avseendet skiljer han sig från oss, och kan bli vår frälsare.

Trosförkunnelsen är ett "annat evangelium", som knyter an till nyandliga strömningar, med rötter i teosofin på 1800-talet.

Alice A. Bailey, fastslår, 1937, i sin bok: "From Bethlehem to Calvary" att det var fråga om en invigning. Jesus BLIR Kristus. Han hade tidigare endast varit en enkel snickarpojke, men genom dopet kommer han in i ett nytt medvetande, en ny tjänst. Han BLIR Kristus.

“This initiation [Baptism] marked a tremendous change in the life of Jesus of Nazareth.  Up to that time, for thirty years, He had simply been the carpenter of the little town, and the son of His parents.  He was a personality doing much good in a small sphere.  But after the purification in Jordan, having ‘fulfilled all righteousness,’ He became the Christ…”

Det är nästan ordagrant det som Bill Johnson hävdar i sin bok "När himmelriket tränger fram", på det ställe där han beskriver hur Jesus blev smord till Kristus i samband med sitt dop.

Vi skall vandra på samma sätt som Jesus, men det innebär INTE att vi kan efterlikna honom till hans NATUR.

Jag tror att problemets kärna till en del sammanhänger med att den moderna människan inte har bemödat sig att tränga in i Bibelns lära om efterföljelse och lärjungaskap. Den väg de nyandliga rörelserna talar om är påfallande lik, lagens förkunnelse, med alla dess principer.  Den som rätt kan skilja på lag och evangelium, kommer inte att lockas av trosförkunnelsens förrädiska budskap.
Reformationen med trossatsen "Skriften allena" gjorde slut på de allegoriska tolkningarna, ofta baserad på subjektiva erfarenheter.

I detta fall är det läran om pånyttfödelens och att vi är nya skapelser, som överförs på vår Gudsbild. Vi skapar oss en blid av vem Gud är, inte utifrån Skriftens lära, utan på grundval av egna, inre upplevelser. Därmed fördunklas vad GUd uppenbarar om sig själv, i sitt ord, till förmån för vad vi tycker oss förstå, känslomässigt.

.......

Sammanfattat:

Trosrörelsen förnekar att Jesus var Gud under de 33 år han vandrade här på jorden. De menar att han BLIR Gud genom pånyttfödelsen. "The born again Jesus", är trosförkunnelsens speciella syn på vem han är.
Synden omtolkas från att betyda att vi inte tror på Jesus som Gud, till att bli en fråga om att inte ha upptäckt vår egen inneboende gudomlighet, den vi erhållit när vi blev nya skapelser, vid pånyttfördelsen.

Den som vill hålla fast vid det urgamla korsets budskap, bekänner att Jesus var Gud, samtidigt som han till det yttre var människa. Vidare erkänner den personen sitt syndafördärv, och ständiga behov av en frälsare.

Det är den vägen som är smal!
Bekännelsen att Jesus är Gud stöter mot vårt förnuft, och erkännandet att vi är syndare frälsta av nåd, tar i vårt "kött".

Striden gentemot trosrörelsen har under de senaste 25 åren främst handlat om den sistnämnda punkten. Enligt Luthersk uppfattning så ser vi vårt syndafördärv när vi speglar oss i Skriften. Vi förstår vårt behov av frälsning när vi  står inför en Helig Gud. Enligt trosförkunnelsen så visar Skriften på att vi är syndfria "i Kristus", och har fått en ny auktoritet. Bekännelsen "Jag är en syndare frälst av nåd", blir i dessa kretsar nästan som att svära i kyrkan.

.................

Bibel_Zakri

 

 

 

 

Kamau Mweru :

Jag betraktar församlingen i fråga som en ganska extrem trosrörelseförsamling.

Representanten i fråga förnekar detta totalt och kallar församlingen fristående.

Så frågan uppstod därför hur man definierar en “trosrörelseförsamling”.

 

 

Mitt svar:

Din vän, representanten, försöker få dig att tro att det enbart skulle vara en organisatorisk fråga: Huruvida man är ansluten till, eller direkt kopplad till en trosförsamling, juridiskt eller ekonomiskt.

Den som har erfarenhet av trosförkunnelsen, vet att det handlar om en lära, som kan finnas i de mest oväntade sammanhang. Det avgörande kriteriet enligt min mening, är huruvida ledningen i församlingen predikar eller framhåller någon eller alla av trosrörelsens fem grundsatser.

Det första kännetecknet är doktrinen om uppenbarelsekunskap. Det var E.W.Kenyon som myntade begreppet, för att markera att det inte var fråga om det kyrkan vanligen kallar uppenbarelse. Uppenbarelsekunskapen är en speciell kunskap med syfte att skapa superkristna. Samma idé är grundläggande inom Jehovas Vittnen och Mormoner. Av alla läror inom trosrörelsen så är detta den som dominerar och genomsyrar undervisningen allra mest. E.W. Kenyon skiljer noga på "uppenbarelsekunskap" och "sinneskunskap". Den ena kunskapen uppmuntras, den andra förnekas.

När din vän, representanten, framhåller att de inte är organiserade, så är det ett försök från hans sidan att sänka sig ned till din nivå: Du skulle ändå aldrig förstå, eftersom att du lever i det fysiska. Uppenbarelsekunskapen skapar klasser av kristna: De som har den, och de som lever i avsaknad av den. Redan ditt sätt att fråga och klassificera trosrörelsen avslöjar för honom att du inte befinner dig på deras nivå.

För att bli helad från dina sjukdomar måste du förneka sinneskunskapen. Det yttersta målet med "uppenbarelsekunskapen" är att förvandla människan så att hon kommer upp på guds nivå.

Det andra kännetecknet på att du har med trosförkunnelse att göra, oavsett vad kyrkbyggnaden heter, eller hur församlingen rent juridiskt är knuten till trosrörelsen, är läran om "identifikation". Det är sättet på vilket du tillägnar dig Jesu liv och verk. Det som kan vara svårt att genomskåda för gemene man är att "identifikationen", knyts till ockulta, metafysiska koncept. Hit hör undervisningen om att Jesus föddes på nytt, och tanken på att Jesu offer syftade till att tillfredsställa de krav "denna världens furste", Satan, ställer. Vanligen förkunnas läran om identifikation utifrån den nyandliga premissen, att det endast är en "gradskillnad" mellan den "nya skapelsen", och Gud. Klassisk kristen förkunnelse talar däremot om att det är en "natur skillnad" mellan den frälsta människan och Gud.

Läran om identifikation är viktig därför att den är grunden för trosrörelsens påstående att den troende är gudomlig.

Det grundläggande felet med trosförkunnelsens doktrin om identifikation är att den bygger på en felaktig förståelse av vad som hände i syndafallet. Vanligen betonas att ditt andliga jag, din inre människa, är din verkliga natur, där Gud kan möta dig. Undervisningen om att människan är ande, själ och kropp utgör upplägget och inkörsporten, som öppnar upp för den obibliska tolkningen. Det kan vara värt att notera att när Paulus - i den enda vers om detta som vi har i Nya Testamentet - talar om ande, själ och kropp, så är det motståndarnas uppfattning han refererar till. Paulus svarar Gudomligt vist, att det inte endast är anden som måste helgas, utan även själ och kropp, och därmed faller motståndarna argument. De avsåg att med tredelningen, lyfta fram människan som en "andevarelse". 1 Tess 5:23. För Paulus är kroppen lika viktig som Anden. Utan kroppens uppståndelse är vi förlorade.

Det tredje kännetecknet på att vi har med trosförkunnelse att göra, finns gömd i undervisningen om tro. Tron definieras inte utifrån Nya Testamentets undervisning, vilket röjs genom att ord som "principer", "lagar" och "steg" förekommer frekvent.

Här finns den mest särskiljande doktrinen, den om "den positiva bekännelsen". Det du talar, erhåller du. Det gäller att affirmera det vi tror. Tron har blivit en teknik. Jag minns tydligt hur jag som ung lockades att börja läsa i boken "Atomkraften i Jesu namn", men redan efter några sidor intuitivt förstod att detta inte var sunt.

Det fjärde kännetecknet på att det är fråga om trosförkunnelse finns i läran om sjukdom och helande. Den baserar sig på en felaktig förståelse av Jesaja 53. Det är viktigt att komma ihåg att även om ett helande sker, så bevisar det inte att man har en sann tolkning av det som står i Bibeln. I trosrörelsen finns luriga påståenden om att en negativ bekännelse ger sjukdom, och lömska hävdanden av att sjukdom alltid har andligt ursprung.

Slutligen känner man igen trosförkunnelsen på dess undervisning om att Gud vill ge alla sina barn, rikedom här i tiden. Den som lever i fattigdom, framställs som en som vanärar Gud. Genom att sätta andliga lagar i rörelse, genom sådd av positiv bekännelse, så förepeglas man få tillbaka mera än man ger. Det är vanligt att åhöraren uppmanas till visualisation och föreställningsförmåga, för att erhålla det utlovade välståndet.

Sammantaget, och med viss träning, är det inte svårt att känna igen en äkta trosförkunnare. Den som är övad, och vet vad man skall titta efter, gör det vanligen redan efter några minuter.

 

 

gratis-438247-carpentry-3.jpg

David Wellstam:
- Jag kan till skillnad från dig inte se Bill Johnson som någon som bedrar de utvalda, eftersom han predikar evangeliet och skriver under på trosbekännelsen.

Min kommentar:
Evangeliet kan definieras som att "Gud blev människa."

Den trosbekännelse som återges på Bethels hemsida är att  "He is "true God" and "true man."". Dvs Bill Johnson tror att han NU är sann Gud och sann människa.

Konflikten gäller: Vem var Jesus under sitt jordeliv?
Kyrkan svarar att Jesus var densamme, nämligen "true God" and "true man".

Bill Johnson glider undan genom att forumlera trosbekännelsen så här: "The Lord Jesus Christ, the one and only Son of God, was conceived of the Holy Spirit, born of the virgin, Mary, and is God's Anointed One, empowered by the Holy Spirit to inaugurate God's Kingdom on earth. He was crucified for our sins, died, was buried, resurrected and ascended into heaven, and is now alive today.."

Dvs: Bill Johnson undviker att bekänna honom som Gud. Han beskriver Jesus som "Guds Son", avlad av den Helige Ande. Jesus bekänns som "Guds smorde", fylld med kraft så att han kunde etablera Guds rike på jorden. Jesus erkäns som Korsfäst, död, uppstånden och levande. Det som saknas är det som den Nicaenska trosbekännelsen lägger vikt på:

....en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;


Bill Johnson behöver stå upp för att den Jesus som vi läser om i Bibeln, han som föddes i Betlehem och kom från Nasaret, var sann Gud och sann människa under sitt jordeliv. Så länge som Bill Johnson inte gör det, utan vidhåller att Jesus, "lade undan" sin gudom,  kommer han att stämplas som villfarande. Den som var sann Gud under sitt jordeliv, kan nämligen inte lägga sin gudom åt sidan, som man lägger undan ett klädesplagg.

Jag förstår mycket väl att Bill Johnson vill betona att Jesus BLEV gudomlig, för att vi skall inse att vi på samma sätt kan BLI gudomliga. Men detta är och förblir klassisk heresi. Om detta hade varit sanningen om Jesus, hade den niceanska trosbekännelsen aldrig behövt formuleras.

 

Bibel_Zakri

 

 ...

gratis-438247-carpentry-3.jpg

 

"När Himmelriket tränger fram."

Redan titeln på Bill Johnson boken, "När himmelriket tränger fram", är problematisk. Den anspelar på ett bibelställe i Matteus 11:12.

Den Svenska Folkbibeln har uppfattat problemet och översätter så här:

"Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det."

"Utsatt för våld", istället för "tränger fram". Det är precis det som sker när någon, som Bill Johnson, förnekar att Jesus var Gud under sitt jordeliv.

 

Bibel 2000, som kan sägas vara en översättning gjord av personer som förnekar Jesu gudom har översatt stället så här, dvs mera i samklang med titeln på den bok Bill Johnson skrivit.

"Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld."

 

...............................................

Klipp från nätet:

Biblicum 1992

http://gammal.lbk.cc/biblicum/19921105.HTM

 

Det har helt visst inte undgått läsarna att vår översättning på många punkter skiljer sig från 1917 års bibel. Så är t.ex. fallet med Matt 11:12. [0]

1917 års övers: Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor stormar fram och rycker det till sig. [1]

Svenska Folkbibelns övers: Och från Johannes döparens dagar intill nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän begår övergrepp mot det. [2]

Grammatiskt sett är båda dessa översättningar möjliga. Grammatiken säger oss alltså inte vilket alternativ vi skall välja. Frågan ställs då hur vi egentligen skall kunna avgöra om verbet i första halvversen har aktiv eller passiv innebörd. Svaret härpå är att sammanhanget ensamt avgör saken. Eller för att uttrycka oss mera exakt: endast sammanhanget och verbets betydelse och innebörd skall bestämma vår förståelse av texten. [3]

Det närmaste sammanhanget

Går vi då till texten och frågar oss om det grekiska verbet i versens första halvdel biazetai skall översättas aktivt (medialt) »tränger (sig) fram» eller passivt »utsätts för våld» (»lider våld»), då måste vi först gå till det allra närmaste sammanhanget, d.v.s. versen i fråga, för att se om vi där kan få hjälp att förstå verbets innebörd. Beaktas detta sammanhang finner vi i början av versens senare halvdel ordet biastees = våldsmän. Ordet i fråga är mycket sällsynt och används alltid i dålig mening. Det bör därför vara naturligt att också här räkna med den möjligheten att det är fråga om Guds rikes fiender. [5]

Om dessa »våldsmän» sägs det vidare i den senare halvversen att de harpazousin (»rycker bort», »snappar bort») Guds rike. Detta verb används vanligtvis i dålig mening. Ordet förekommer ännu en gång i Matt 13:19, även där i dålig mening. Det heter att »den onde kommer och 'river bort, snappar bort' det (= ordet) som blivit sått». Utsagan om »våldsmännen» skulle då avse fientliga och mäktiga sådana, som är ute i avsikt att beröva människorna Guds rike. Båda dessa halvverser har alltså samma innehåll, något som är mycket vanligt i semitiskt språkbruk. [6]

Det vidare sammanhanget

Översättningen »himmelriket är utsatt för våld» passar väl in i versens sammanhang. Det är naturligt att uppfatta den första halvversens verb biazetai som en passiv form. Denna översättning passar också väl in i det vidare sammanhanget. Den följande liknelsen om barnen på torget handlar på samma sätt om det motstånd som budskapet om riket väcker. Jesus säger också i sitt sändningstal till sina apostlar: »Ni skall föras inför landshövdingar och kungar för min skull» (Matt 10:18). Han säger dem också att de inte får överge sin mission till Israel. Israels får, som är föremål för Jesu medkänsla (Matt 9:36), skall först få höra evangeliet (Matt 10:6). Men när han sänder dem säger han att han sänder dem »som får bland vargar». Vad beträffar den vidare kontexten (sammanhanget) skall sägas att det inte är den religiösa framgången som här omnämns. Vi påminns i stället om motståndet mot Guds rike. Döparens verksamhet framkallade motstånd. Fariseerna och herodianerna gjorde upp planer på att döda Jesus. [8]

»Himmelriket är utsatt för våld, lider våld» är den i sammanhanget riktigare skrivningen. Jesus har också vid flera tillfällen talat om det motstånd som Guds rike skall möta. 1917 års översättning liksom NT 81:s »himmelriket tränger fram med storm» har man kommit fram till genom att våldföra sig på texten. Man har bokstavligt talat stormat fram och ryckt till sig lösningen genom att stryka ordet »våldsmän» och i stället sätta in »människor». Men kan Guds rike vinnas med våldsarnma medel? Det strider mot NT:s lära om Guds rikes art. Ingen kan tränga sig in i detta rike »med våld» eller genom egen styrka. [9]

Skulle någon tillbakavisa den i sammanhanget riktigare översättningen med hänvisning till att den nu inte längre är aktuell, så är detta inte sant. Så talar t.ex. »Theological Dictionary of the New Testament» (Kittel) om fördelarna med den passiva tolkningen. Prof Anton Fridrichsen, Harald Riesenfelds företrädare som professor i nytestamentlig exegetik vid Uppsala universitet, översätter: »Himmelriket våldföres, och våldsmän försöker (presens, som så ofta, de conatu) rycka det till sig.» »Bakom våldsmännen stod denna världens furste och hans andemakter», tillfogar han (Fyrahanda sädesåker, 1958, s 68). [10]

Att Jesus ofta talar om himmelrikets framgång, om den löftesrika lövsprickningen och himmelrikets tillväxt, det behöver ej nämnas. Men talar han om Gudsrikets växt med sådana ord som vi läser i Matt 11:12? [11]

 

.