Sex stenkrukor vin

He performed miracles, wonders, and signs, as a man in right relationship with God…not as God. If He performed miracles because he was God, then they would be unattainable for us. (s. 29)

Bill diskuterar i sammanhanget inte kristologi eller reflekterar över Jesu gudomlighet. Han skriver om mirakler och hurvida Jesus utförde dem utifrån sin gudomlighet eller utifrån sin mänsklighet. Jesus var ju både människa och Gud. Notera att Bill indirekt skriver att Jesus var Gud på jorden, – han gjorde tecken och under som människa, inte som Gud. Det påståendet är bara relevant om Jesus var Gud och kunde ha utfört dem genom sin gudomlighet. Det Bill skriver bara några rader över på samma sida omöjliggör kritikernas påstående:

While He is 100 % God, He choose to live with the same limitations that man would face once He was redeemed. (s. 29)

Bill skriver här klart och tydligt att Jesus var 100 % Gud, men valde att begränsa sig genom att inte använda sin gudomlighet för att göra under och tecken. Bill ifrågasätter aldrig Jesu gudomliga identitet, endast hur han använder sig av den. I denna fråga har kristna inte varit överens genom historien. Vissa tänker att Jesus gjorde mirakler utifrån sin gudomlighet, medan andra menar att en del av begränsingen som Paulus skriver om i Fil 2:7 är att Jesus avstod från det och utförde alla kraftgärningar i Andens kraft. Vad man än tror i denna fråga är man inte en falsk profet eller villolärare.

http://davidwellstam.wordpress.com/category/forsvar-av-karismatik/

 

Min kommentar:

Det citat som David Wellstam refererar till är mycket märkligt, eftersom att där står i klartext att JESUS BLEV ÅTERLÖST.

Behöver den som är Gud återlösas, verkligen inte.

Behöver den som är syndfri återlösas. Knappast.

Men den som inte är Gud, behöver givetvis bli frälst. Det är också vad Bill Johnson skriver. Problemet är bara att Bill Johnson formulerar sig tvetydligt. Det handlar inte bara om oss, för vi behöver verkligen bli frälsta, utan om honom den syndfrie.

"HE WAS REDEEMED".

Kanske en svensk som översätter detta har svårt att uppfatta, att här skriver Bill Johnson något som går att tolka även i den fruktade villfarelsens riktning. Jesus blir förebilden för hur vi blir frälsta. På annat håll är Bill Johnson om möjligt ännu tydligare. Då talar han om att Jesus föddes på nytt.

"The born again Jesus", är trosförkunnelsens specielle Jesus. En heresi som har ofattbara djup.

.........

Bill Johnson är tydlig med att Jesus inte var Gud, medan han vandrade på jorden.

 Det framgår av följande citat, som alla går ut på att Jesus lägger sin gudomlighet åt sidan, som om han tog av sig en överrock. Kvar var människan Jesus, avskalad på allt gudomligt. Svag, helt beroende av Fadern.

Exempel på formuleringar där Bill Johnson framhåller att Jesus LADE UNDAN sin gudomliga natur:

“…He laid his [sic] divinity aside* as He sought to fulfill the assignment given to Him by the Father: to live life as a man without sin…The sacrifice that could atone for sin had to be a lamb, (powerless), and had to be spotless, (without sin).” (When Heaven…p 79)

“Jesus Christ said of Himself, ‘The Son can do nothing.’…He had NO supernatural capabilities whatsoever! …He performed miracles, wonders, and signs, as a man in right relationship to God…not as God.” (The supernatural power….p 29)

“…Jesus had no ability to heal the sick. He couldn’t cast out devils, and He had no ability to raise the dead. He said of Himself in John 5:19, ‘the Son can do nothing of Himself.’ He had set aside His divinity. He did miracles as man in right relationship with God because He was setting forth a model for us…Jesus so emptied Himself that He was incapable of doing what was required of Him by the Father – without the Father’s help…” (The supernatural power……p 50)

Den som studerar hur Bill Johnson argumenterar kommer att finna att han tänker sig att Jesus var Gud i himlen, men att han lade undan sin gudomlighet när han blev människa. Slutligen i samband med uppståndelsen, och himmelsfärden återtar Jesus sin Gudom. Detta sätt att förneka att Jesus var densamme, är slugt. Det är ett sätt att försöka göra evangeliet förnuftigt, och att kringå det Bibeln kallar korsets dårskap.

Jeus var Gud

Jesus lägger undan sin Gudomlighet

Jesus blir Gud igen. "The born again Jesus".

Poängen är att vår pånyttfördelseerfarenhet kan stå som mall för det Gud själv erfor. Han var den förste att bli född på nytt. En i raden. Inte unik i någon mening, bara ett föredöme.

När Paulus talar om kraft, i samband med evangeliet, så talar han om Guds kraft att frälsa både judar och hedningar, tack vare det som sker på korset: "Jag skäms inte för evangeliet, det är Guds kraft till frälsning för alla som tror, både för juden och greken." (Romarbrevet 1:16).

Här använder Paulus ordet "kraft" på samma sätt som i första korintierbrevet": Talet om korset framstår som en dårskap för de som går förlorade, men för oss som tror och blir räddade så är det Guds kraft." (1 Kor 1:18).

Guds kraft genom korset, frälsar oss från Guds vrede gentemot synden. Falska lärare kan göra under och tecken men de har ingen riktig kraft, i den mening som Paulus talar om den. De arroganta lärarna kom till Korint och hade kunskapens ord (gnosis) och visdom (sofia) men saknade Guds kraft att frälsa de förlorade, syndarna. (1 Kor 4:19-20)

 

Källa:

When Paul spoke of power in relationship to the gospel, he spoke of the power of God to save Jew and gentile through the cross: “For I am not ashamed of the gospel, for it is the power of God for salvation to everyone who believes, to the Jew first and also to the Greek” (Romans 1:16). Paul uses the term “power” the same way in 1Corinthians: “For the word of the cross is to those who are perishing foolishness, but to us who are being saved it is the power of God” (1 Corinthians 1:18). God’s power through the cross saves us from God’s wrath against sin. False teachers can perform signs and wonders but they have no true power as Paul speaks of it. The arrogant teachers who came to Corinth had words of knowledge (gnosis) and wisdom (sophia) but lacked the power of God that saves lost sinners (1 Corinthians 4:19, 20).

http://apprising.org/2011/07/05/an-invasion-of-error-a-review-of-bill-johnson%E2%80%94when-heaven-invades-earth/

Bill skriver på sin blogg 21 mars 2011:

Jesus was (and is) God. Eternally God. That never changed. But he chose to live with self imposed restriction while living on earth in the flesh – as a man. In doing so He defeated sin, temptation, the powers of darkness as a man. We inherit His victory – it was for us. He never sinned!

Johnson klargör här att han tror att Jesus gudomliga identitet inte förändrades när han blev människa. Han var fortfarande Gud. Men han valde att att begränsa sitt användande av den för vår skull – för att vi skulle ha ett realistisk föredöme. Jag har diskuterat med kritiker som läst detta citat och ändå hävdar att Bill förnekar Jesu gudom. Deras argumentation är luddig, rörig och kräver ofta flera sidor av text (fyllda av fantasifulla tolkningar av andra citat från Bill) för att få fram sin poäng.

http://davidwellstam.wordpress.com/category/forsvar-av-karismatik/

Min kommentar:

Lösryckt från sitt sammanhang skulle det Bill Johnson skriver kunna tolkas som att han var liberalteolog. Men det är knappast sannolikt. Förmodligen är det fråga om klassisk förnekelse av Jesu Gudom.

Dvs Bill Johnsons förespråkar inte funktionell kenotism (liberalteologi), utan ontologisk kenotism (sann villfarelse). David Wellstam försöker fly undan med argumentet att Bill Johnson inte skulle vara villfarande, därför att han är liberalteolog. David Wellstam gör det genom att citera någon som kommit fram till att funktionell kenosis, liberalteologin, inte skulle vara villfarande, och därför skulle det Bill Johnson påstår vara ofarligt.

McCarty and I have discussed these recent clarifications and have agreed that in the light of this information we think it necessary and appropriate to revise our conclusion. We now consider that Johnson is best understood as espousing not ontological kenosis (which is heresy) but functional kenosis (which is not heresy).http://beyondgrace.blogspot.com/2011/04/bill-johnson-and-divinity-of-christ.html

http://davidwellstam.wordpress.com/category/forsvar-av-karismatik/

Jag vill med eftertryck betona att bara för att Bill Johnson skriver att Jesus är Gud nu, så bevisar det inte att han var Gud under sitt jordeliv.

Bill Johnson undviker uttryckligen att proklamera Jesus fulla gudom, på många ställen i sina böcker och predikningar.

Självklart är det själmotsägande att hävda att Jesus är Gud för evigt och samtidigt påstå att Jesus "lagt undan sin gudomlighet" under sitt jordeliv (Johnson, Supernatural Power. p50).

Kan då ovanstående lilla Facebook citat, harmoniseras med det Bill Johnons säger och skriver i sina böcker? Svaret är att det beror delvis på vad man menar med ordet "EVIG", och hur man ser på det eviga i förhållande till den tidsavgränsade skapelsen. Glider de in i varandra eller är de SEPARERADE från varandra?

Om Bill Johnson förstår "evigheten", som att den innebär att det inte finns något förgånget, nuvarande eller framtid i motsats till den tidsbegränsade verkligheten, som naturligtvis har dåtid, nutid och framtid så kan han göra ovanstående påstående utan att motsäga sin speciella lära om kenosis. Faktum är att det är nödvändigt med en sådan förståelse för att inte undervisningen om ontologisk kenosis skall bli självmotsägande.

För att tydliggöra resonemanget: Genom ren logik, så måste Jesus ha varit Gud före människoblivandet för att ha ägt den gudomlighet som han sedan kunde "lägga åt sidan".

Bill Johnson faststlår att Jesus var Gud i himlen, innan jordelivet.

Bill Johnson tänker sig att evigheten är temporär, och gäller en bestämd tidsålder. Därmed är det möjligt att göra ett avbrott ifrån att vara Guds Son från evigheten. Per definition så antar ontologisk kenotism att alla allsmäktiga fördelar läggs åt sidan när Orden blev kött, och utgår teoretiskt från att det är möjligt med ett avbrott från evigheten.

En möjlig slutsats av denna falska lära är att jesus skulle kunna lämna den eviga realiteten vid människoblivandet och återgå till den igen vid korsfästelsen, eller kanhända vid uppståndelsen. Detta kan ske eftersom att "obunden evighet" uppfattas som ett gudomligt attribut.

I klartext: Om Bill Johnson tror att den eviga realiteten är helt SEPARERAD och DISTINKT från det temporära, så kan han vidhålla att Jesus var, och är evig Gud, men inte nödvändigtvis tillfälligt under sitt besök på jorden, och därför inte Gud under sitt jordeliv.

På detta sätt kan Bill Johnson vidhålla att Jesus var evig Gud, och är det nu, men inte tillfälligtvis gudomlig, och därför inte Gud under sitt jordeliv. På så sätt kan han upprätthålla sin vision och undervisning konsekvent och utan motsägelser.

Enligt Bill Johnson så var Jesus "evig Gud", men inte under sitt jordeliv. Han utförde sina mirakel som en vanlig människa, inte som Gud, eftersom att han faktiskt och verkligen, enligt Bill Johnson, inte var Gud som inkarnerats.

Från en bibeltrogen ståndpunkt sett, så är detta givetvis heresi av högsta potens. Enligt den bibeltrogne så existerar GUD oberoende av tiden eller något materiellt, och är därför inte beroende av dessa. Gud skapade både tiden och det materiella.

- Stoppade evigheten upp, och gjorde en paus under Jesu jordeliv? Naturligtvis inte!

Matthew Henry, den kände 1700-tals bibelkommentatorn, inser faran:

“…Should we ask why God made the world no sooner, we should but darken counsel by words without knowledge; for how could there be sooner or later in eternity?”

Ja, hur kan det finnas något förr eller senare, när man talar om evigheten?

Bill Johnson uttrycker klassisk heresi när han särkiljer det eviga och den evige, från den tid som vi lever i. Förenklat så innebär detta att han förnekar att Gud verkligen har besökt oss, och kommit oss nära.

......

Bill Johnson skriver:

"While He is 100 % God, He choose to live with the same limitations that man would face once He was redeemed. ("When heaven invades earth", p. 29)"

Min kommentar:
Citatet förstås bäst om man känner till Bill Johnsons retorik.

- Han räknar med att Jesus är 100 procent Gud - nu. ("He is").
- Bill Johnson förnekar att Jesus var 100 procent Gud - då. ("He choose to live ...")

Sammantaget:
Bill Johnson tänker sig att Jesus LADE SIN GUDOMLIGHET ÅT SIDAN, för en tid.

Bill Johnson vill framhålla att Jesus inte hade någon övernaturlig förmåga överhuvudtaget. Syftet är att måla ut Jesus som förebilden, för den som vill tränga fram i det omöjliga.

Förnekelsen av Jesu gudom, är tydlig för den som har ett "öppet sinne".
Bill Johnson skriver: "HE WAS REDEEMED".
- HAN BLEV FRÄLST; ÅTERLÖST.

Tanken på att Jesus behövde bli frälst, återlöst, är enligt Bill Johnson hemligheten till att vi skall komma in i det övernaturliga. Jesus framställs som förebilden, den som först "föds på nytt."

Bill Johnson är riktigt klurig.
Han attraherar både den läsekrets som inte kan tänka sig att Jesus är Gud inkarnerad, och de som är svaga och obefästa, i tron på att Jesus var Gud under sitt jordeliv.

Vi som tror att Gud uppenbarat sig i Jesus, att Jesus inte bara är, utan även VAR Gud, anar djupet i förnekelsen.
Vi håller med om att människan behövde bli återlöst, men delar inte uppfattningen att även Jesus "WAS REDEEMED".

mvh

Bibel_Zakri

 .....

Jag undviker ordet "kundalini", när jag skall beskriva Den Helige Andes verk.

Kundalini betyder "hopringlad", och är namnet på en gudinna som symboliseras av en orm som ligger hoprullad tre och ett halvt varv och sover med stjärten i munnen. Denna gudinna - Kundalini - "Livets, eldens och vishetens orm" sägs hålla till i mannens kropp nära ryggslutet. När hon väckts ur sin slummer och inte hålls i styr, rasar hon i mannens kropp som en farlig orm och är omöjlig att motstå.

Det påstås att om Kundalini inte hålls under kontroll, utlöses övernaturliga psykiska krafter, som kommer från demoner och slutligen leder till moralisk, andlig och fysisk undergång. Icke desto mindre är det just denna Kundalinis kraft som man avser väcka till liv och kontrollera genom yoga och meditation. Personer som avancerat inom TM (Transcendental Meditation) och andra former av meditation och som numera finns i västländer har haft kundaliniupplevelser.

(Ur "En gurus död", Rabindranath R. Maharaj/ David Hunt. Ordlistan).

Bibel_Zakri

........

 Hosting the presence

Bemötande av David Wellstam, som tycker sig ha funnit belägg för att Bill Johnson, Redding, USA, tror på Jesu gudom. Mitt svar är att Bill Johnson än en gång förnekar Jesus. På ytan kan det se ut som han förkunnar ortodox tro, men skrapar man lite på meningarna blottar sig än en gång samma ontologiska kenotism som tidigare.

Hej David!

Tack för citaten. Jag kände inte till dem tidigare. Nu har jag läst hela kapitlet, i ”Hosting the presence”, och är redo att kommentera, det Bill Johnson skriver om Jesu Gudom.

Misstanken mot Bill Johnson är att han förkunnar en ”en-naturs lära”, där Jesus, född i Betlehem, ensidigt framställs som en rättfärdig människa, beroende av Den Helige Ande.

Klassisk kristen tro hävdar gentemot detta, att Jesus hade två naturer i sin person, en gudomlig och en mänsklig. Det betyder att Jesus från Nasaret, både var människa och Gud, fullt ut, SAMTIDIGT.

…

Det första stycket vi skall titta närmare på lyder i sin helhet:

The Perfect Guest

Consider what Mary and Joseph felt when they heard that Mary would be giving birth to God's Son, Jesus the Christ. He would grow upp in their home, be nurtured as their own, and raised for a purpose beyond their comprehension or control. This Jesus was totally God, yet totally man.(s 26)

Tanketricket (”consider”)

När jag granskat stycket på sidan 26 om den Perfekta gästen, har jag lagt märke till att Bill Johnson uppmanar oss att förflytta tanken, bakåt i tiden till det ögonblick när Maria och Josef fick höra att de skulle föda Guds Son, Jesus Kristus. Det sker genom ordet ”consider”.

Förmodligen menar Bill Johnson att vi själva skall föreställa oss vad de kände. Jag tycker själv det hade varit lämpligt att påminna om att Bibeln redovisar hur de upplevde beskedet.

Den berättar att Josef redan innan han hörde något från himlen hade beslutat sig för att i tysthet skilja sig från Maria. (Matt 1:19). Vidare får vi veta att Maria å sin sida blev förkräckt, när ängeln talade till henne och hon undrade oroligt vad hälsningen skulle betyda. (Lukas 1:28)

Är inte det korrekta svaret, att Maria och Josef, svårligen kunde föreställa sig vad hälsningen av Gud skulle innebära? Inte kunde väl Maria förstå vidden av att även genom hennes hjärta skulle det gå ett svärd? (Luk 2:35)?

Skälet till att Bill Johnson önskar placera vår tanke till stunden när Gud tillkännagett att Guds Son, Jesus Kristus skall födas, är troligen att han – ytligt betraktat - kan formulera sig ”ortodoxt” i slutfrasen ”This Jesus was totally God, yet totally man”.

I Bill Johnsons föreställningsvärld ”var” Jesus fullt ut Gud i himlen, men när han framträder som människa på jorden lägger Jesus gudomligheten åt sidan och framträder ”likväl” helt och hållet som människa. När vi av Bill Johnson placerat oss mittemellan Jesus tillvaro i himlen och hans framträdande på jorden, så syftar:

Ordet ”var” (was), bakåt i tiden, på Jesu himmelska status.

Ordet ”likväl” (yet), pekar framåt, på de 33 åren som människa.

Tids- och tanketricket gör att Bill Johnson kan tala om Jesus som ”Kristus”, redan innan han, enligt Johnson ”blev Kristus” vid sitt dop.

Vi kan jämförelsevis föreställa oss drottning Silvia, när hon för första gången mötte prins Carl-Gustaf. Vid det tillfället, var hon ännu inte drottning. Trots detta kan vi, i efterhand, tala om henne som drottning Silvia, redan då, eftersom att hon så småningom blev maka till den blivande kungen.

Bill Johnson tänker sig, analogt med liknelsen om Kungen och drottningen, att titeln ”Kristus”, ”den smorde” gavs vid Jesu dop. Något som ortodoxin å det starkaste emotsätter sig. Enligt klassisk kristen tro var Jesus Kristus redan när han föddes. (Luk 2:11).

”Kristus” har därmed en annan betydelse än den Bill Johnson tror, (”i När himmelriket tränger fram” sid 79), men det för för långt att i detta inlägg utreda skillnaden mellan de två uppfattningarna om smörjelsen. Kortfattat kan sägas att Judarna såg fram emot att den Kung som skulle ersätta David skulle framträda. Det är kungabegreppet som är i fokus, inte smörjelsen. Smörjelsen endast bekräftar, kungaskap, på samma sätt som en krona är ett tecken på att någon är en kung. Det är inte kronan som gör kungen till kung, men han har rätt att bära den som ett tecken på att han är kung.

”This Jesus” - Den perfekta gästen.

Proklamationen ”This Jesus was totally God, yet totally man”, syftar tillbaka till rubriken ”Den perfekta gästen”, och den inledande proklamationen om att Jesus var ”Guds Son. Jesus Kristus.”

Bill Jonson tycks resonera så här:

Jesus som var Guds Son, var även den perfekta gästen som skulle växa upp i deras hem, bli betraktad som deras eget barn och växa till för ett syfte bortom deras förståelse och kontroll.

I det korta klipp du sände mig, tycks du resonera som så att ”This Jesus” syftar på den föregående meningen: ”He would grow upp in their home, be nurtured as their own, and raised for a purpose beyond their comprehension or control.”

Du får gärna förklara varför att du tror att det är så, och vad poängen med detts iså fall skulle vara. Jag tolkar Bill Johsnon som jag angett ovan, att ”This Jesus”, syftar på styckets inledning ”den perfekta gästen”.

Jesus framställs som ovanlig.

Det finns två bibelreferenser till att Jesus växte och fylldes av styrka och vishet.

Lukas 2:40 samt 2:52.

Det går att uppfatta dessa bibelverser som att Jesus växte till i visdom och styrka på ett sätt som inte hade någon jämförelse hos andra barn. Hos de flesta finns dumheten och ondskan liggande på lur. Gudsfrånvändheten slumrar i de flestas hjärtan, och visar sig när de växer upp. Benägenheten att synda och vända sig bort från Gud uppenbarar sig i vad barnen säger eller gör när de blir äldre. Jesus, var däremot, alltmer uppfylld av visdom. Allt Jesus sade och gjorde under uppväxten i Nasaret, vann Guds och människors välbehag. Andra barn blottlägger en korruption i sin natur. Men över Jesus vilade uteslutande Guds nåd och välbehag.

När Lukas berättar för oss att Jesus fylldes av visdom (Luk 2:40), så innebär det att Jesus hade en säker och fast kunskap om ”vem som var hans Far”. (Luk 2:49)

Lukas beskriver att de judiska ledarna och lagkunniga var ”häpna” och ”förundrade” över Jesu svar. (Luk 2:47-48). Jesus behövde nämligen inte fråga frågor i syfte att erhålla information! Han ställde själv frågor, med då i syfte att väcka tankar och handlingar hos de som han undervisade.

Likväl människa (yet)

This Jesus was totally God, yet totally man." (s. 26)

Bill Johnson proklamerar att den som skulle födas – Jesus - var helt och hållet Gud, LIKVÄL fullt ut människa.

Konjunktionen ”likväl”, ger utrymme för tolkningsmöjligheten att Jesus först var Gud i himlen, för att senare BLI människa, med alla begränsningar som det innebär.

Bill Johnson lyckas, genom att formulera sig på detta sätt, framstå som rationellt logisk: Jesus FÖRBLIR HELA TIDEN 100 procent: När Jesus tömt sig på sin hundraprocentiga fullkomliga gudomlighet, lagt den åt sidan, kan han framträda helt och hållet, till 100 procent, som människa. Bill Johnson tänker sig att Jesus kan bli människa fullt ut, först när han lagt sina gudomliga attribut åt sidan Jesus är – enligt Bill Johnson - ”antingen Gud eller människa”, men aldrig ”båda naturer fullt ut samtidigt”..

Jag uppfattar det som att Bill Johnson försöker komma undan den ”logiska idioti”, som den skenbara motsägelsen innebär. Han gör det genom konjunktionen ”likväl”

OM Bill Johnson önskar framhålla att Jesus är Gud SAMTIDIGT som han framträder som människa, så kan han givetvis inte använda sig av konjunktionen ”likväl”, utan måste rakt på sak skriva de ord om ”samtidighet” som uttrycks i den klassiska trosbekännelsen från Chalcedon. Men eftersom att sanningen om att Jesus SAMTIDIGT i en person har två naturer är stötestenen, så undviker Bill Johnson att formulera sig på det viset.

I samtidigheten finns en uppenbarelsens hemlighet. Paradoxen om Jesu båda naturer kan tyckas självmotsägande och förnuftsmässigt dåraktig, men uttrycker den bibeltrogna sanningen.

Tron att Jesus enbart utförde sina under genom Den Helige Andes kraft vinner allt fler anhängare, särskilt i de karismatiska sammanhang som lägger betoningen på mirakel-evangelisation.

Jag uppfattar det som att Bill Johnson ansluter sig till den newagepåverkade modeströmningen genom att hävda att Jesus var fullt ut Gud (i himlen), men ”likväl” helt och hållet människa, när han senare framträder som en förebild för oss (här på jorden). ”This Jesus was totally God, yet totally man

Om Jesus enbart är en människa, så betyder det att en människa som levt upp till Guds krav har bringat försoning. Men om Jesus – å andra sidan - enbart är Gud, då kan inte Gud, som är odödlig, dö i vårt ställe. Den bibeltrogna lösningen är att Jesus både var människa och gudomligt syndfri samtidigt.

Bibeln lär att Jesus samtidigt befann sig i himlen och på jorden:

”Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.” (Joh 3:13. Svenska Folkbibeln).

.

Tolvåringen i templet.

Berättelsen om tolvåringen i templet (Luk 2:52) är frekvent förekommande för alla som vill framhålla Jesu hundraprocentiga mänsklighet.

Poängen Bill Johnson framhåller är att det fanns skäl för de blivande barnuppfostrarna att känna sig uppskrämda: Josef och Maria skulle få förtroendet att ta hand om ”den som i himlen var fullt ut Gud”. Han skulle som människa växa upp för ett syfte bortom föräldrarnas kontroll.

Bill Johnson proklamerar Jesus som:

1. Helt och hållet Gud, i himlen.

2. Den som lade sin gudomlighet åt sidan.

3. Den som framträdde som en människa i rätt förhållande till Gud.

I citatet: This Jesus was totally God, yet totally man." (s. 26), betonas nummer ett och tre.

1. This Jesus was totally God, ....

2. …....

3. yet, totally man.

Utelämnandet av mellanledet får uttalandet att låta ortodoxt.

I en tidigare utläggning med anknytning till Jesu uppväxtår, omnäms mellanledet. Där förvånas Bill Johnson över att Jesus behövde ”växa” och ”vinna Guds välbehag”. Bill Johnson förklarar att det berodde på att Jesus hade ”lagt sin gudomlighet åt sidan”, i syfte att bli en förebild för oss.

“But even Jesus Himself had to grow . . . in favor with God and man” (Luke 2:52). This verse amazes me. I can understand the fact that He needed to grow in favor with man, but why did He have to grow in favor with God? He was perfect in every way. The answer lies in the fact that Jesus did everything He did as a man, laying His divinity aside, in order to be a model for us.” (1)

1. Johnson, Bill. Strengthen Yourself in the Lord (Shippensburg, PA: Destiny Image, 2007), p. 26.

Den bibliska tron framhåller gentemot ovanstående, Jesus som

1. Helt och hållet Gud i himlen.

2. Den som hela tiden behåller sin gudomlighet. Det är hans natur, och kan inte läggas åt sidan.

3. Den som framträder som en människa i rätt förhållande till Gud, och SAMTIDIGT som Gud i sin fulla makt.

    

Det bibliska vittnesbördet är att Jesus förblir allsmäktig under hela sitt liv på jorden.

Jesus är densamme i himlen, här på jorden, och återigen när han på nytt sitter på tronen. (Hebr 13:8)

Denna snäva – ensidiga - ståndpunkt som enbart framställer Jesus som en rättfärdig människa, står i motsats till det Bibliska vittnesbördet. Det finns visserligen bibelställen som säger att Jesus förlitade sig på Den Helige Ande. Men det finns ingen bibelreferens som uttrycker att Jesus ENBART förlitade sig på Anden. Däremot betonas på många ställen, med eftertryck, att Messias skulle vara Gud själv: De tydligaste finns i Moseböckerna, Psalmerna, Jesaja och Daniels bok.

I Nya Testamentet kan Jesu stillande av stormen illustrera att HAN SJÄLV LUGNADE vågorna. Markus 4:35-41. Ett kanhända ännu tydligare exempel på att Jesus är mer än en rättfärdig människa, är att Jesus hävdade att han SKULLE VÄCKA UPP SIG SJÄLV från det döda. Joh 2:19.

”De tappade bort Gud”

Angående det andra citatet som du skickade mig om att ”de förlorade Gud”, tror jag betyder att de förlorar Faderns vilja och önskan ur sikte.

”This was a moment of great concern. They lost God.” (s 27)

Länge ned på samma sida säger Bill Johnson att Jesus uppenbarade jordens prioriteringar ur Faderns perspektiv.

”Jesus just revealed earth's priorites from the Fathers perspective.” (s 27)

”Att förlora Gud ur sikte”, innebär inte med nödvändighet att Jesus är Gud, bara att vi och de tappar bort den ”himmelska infallsvinkeln”, ”Faderns perspektiv”.

Den förnekelse av Jesu gudom som Bill Johson är talesman för, ser nämligen Fadern som den verkliga Guden, och Jesus enbart som den rättfärdiga människan som med Guds Andes hjälp utför Faderns vilja.

”They lost God” (sid 27), betyder följaktligen att de förlorar Gud – Fadern - ur sikte.

Sammantaget:

Bill Johnson SUBTRAHERAR, när han poängterar att Jesus var helt och hållet Gud, ”likväl” människa.

Reduceringen av Jesu gudom följer mönstret:

1. Bill Johnson anser att Jesus först var Gud och

2. senare, när han ”lagt sin gudomlighet åt sidan”,

3. blev människa.

   Bill Johnson kan på detta sätt resonera ”logiskt och förnuftigt”. Jesus förblir hela tiden hundra procent Gud ELLER hundra procent människa. Inte båda samtidigt.

Klassisk kristen tro har avslöjat lögnen, som återkommer med regelbundenhet:

Bill Johnsons antagande om att Jesus under sitt jordeliv ENBART ÄR människa och Bill Johnsons tes om att Jesus BLIR Kristus vid sitt dop är båda antikristlig villfarelse.

Bibelns vittnesbörd gentemot den lära Bill Johnson framhåller är entydig: Gud tar inte bort något från sin gudomlighet när han blir människa. Tvärtom så ADDERAR Gud en kropp, till sin gudomliga natur, när han iklär sig mänsklig gestalt. Gud lägger något till sin natur, nämligen en kropp. Därmed förblir Gud till hundra procent Gud och dessutom hundra procent människa.

Bibeln lär att Jesus HELA TIDEN ÄR Kristus. Han är MESSIAS redan vid sin födelse (Lukas 2:11).

I dopet BEKRÄFTAS att Jesus är Sonen med orden ”Du är min älskade Son”, Vid det tillfället stiger den, som alltid förblir densamme, in i sin offentliga tjänst. Jesus förblir under hela sitt liv Messias, den allsmäktige, allvetande och den allestädes närvarande. (Hebr 13:8)

Filipperbrevet 2 klargör att Jesus avstod från sina himmelska privilegier. Det härlighet och stålglans han ägde, var fördold, under hans jordeliv.

Publicerat, juli 2012.

PS) Nu återstår att invänta de amerikanska teologernas bedömning av ”Hosting the presence”. Den brukar komma med något halvårs eftersläpning. Alltsedan Bill Johnson hävdade att Jesus ”föddes på nytt” från ”Satans natur” har det han säger om Jesus varit föremål för noggrann granskning. Bibeln lär nämligen att Jesus var syndfri och hade gudomlig natur.

 xxxxxxxxxxxxxx

Trosteologi smyger in vår sångskatt.

Det finns en sång, som lyder så här: