Frukten avslöjar trädet

Av frukten känner man trädet.

Ett gott träd bär god frukt.

En sann lära ger goda resultat.

Varje troende som placerar sina liv i Jesus, hämtar näring från rätt träd.

När man skall bedöma rörelser, så är det lämpligt att titta på vilka lärar de framhåller. Tror de att Jesus är Gud och att människan är en syndare i behov av en frälsare?

 

 

Om frukten är att man söker kunskap, gnosis, så finns det många läror att välja mellan.

Om frukten är att man söker syndernas förlåtelse, så är det bara Jesus som erbjuder detta.

......

 

Citat:
”De gråtande statyerna i Syrakusa, Perth och Cochabamba har burit god frukt, många har blivit frälsta, många har blivit helade, många har fått fördjupad tro.”

Bemötande:
DEN BREDA VÄGEN heter universalism, ekumenik och politisk korrekthet. Men den leder till fördärvet. Man säger i rörelser med ockultism och rörelser med kontemplativ bön, att människor blir helade och gör upplevelser. Man säger att det är en god frukt, men Jesus har talat om vad som är ”god frukt” i Matteus 7. Bara den som gör vad Gud vill, bär god frukt.

Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn* och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?

Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Det är dålig frukt när argument, läror och handlingar leder bort ifrån Bibeln, istället för in i den.

****

Citat:
”…men om vi tittar närmare och ber katoliker och ortodoxa förklara ser vi att de är lika förälskade i Jesus som vi och att de inte alls menar sig dyrka avgudar.”

Min kommentar:
Katolska kyrkan har en annan syn på vem Jesus är. De menar att kristi offer upprepas i mässan. Hela den katolska mässan är en förnekelse av Jesu egna ord på korset: ”Det är fullbordat.”

Det är officiell katolsk lära att Kristus offras på nytt i mässan. Detta sker då brödet och vinet förvandlas till hans lekamen och blod (den s.k. transsubstatiationsläran).

I en katolsk bok beskrivs att: Prästen får Kristus att stiga ned från himlen och bli närvarande på våra altaren som ett evigt offer för människornas synder – inte bara en gång, men tusen gånger!

Bibeln lär tvärtemot detta att Kristus offrades en första gång för att bära mångas synder, och att han skall träda fram, en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom. (Hebr 9:28)

……….

Huvudfrågan är vad Bibeln benämner som avgudadyrkan.

Jesus har varnat oss för tradition (Mark. 7:1-13).
Trots detta ställer katolska kyrkan fram statyer i vördnad, på grund av tradition. Därigenom tar de inte hänsyn till att det andra budordet förbjuder skapandet av bildstoder. (2 Mosebok 20:4)

Gråtande Mariastatyer är mäktiga avgudar. Skälet till att Bibeln så starkt varnar för att bilder och beläten, är att ockult övernaturlig kraft kan knytas till dem.

De spiritualistiska fenomenen med gråtande och blödande statyer, kors och helande ljuskällor, meddelanden skrivna på frön av frukt, grönsaker, brons eller sten, ljusfenomen på himlen, kommer att ena människorna kring ”ljusets ängel”.

*******

Citat:
”Om man drar ert resonemang till sin spets är katoliker inte kristna och kommer inte komma till Himlen. Detta är en allvarlig anklagelse eftersom de tillber och älskar den treenige Guden.”

Min kommentar:
Precis så allvarligt är det. Som jag i grova drag skissat så skiljer sig katolikens syn på vem Gud är från vad Bibeln lär om honom.

Det är läran om mässoffret, att Jesus på nytt offras på altaret för människans synd, som är blafemisk. Tydligare än så kan det knappast sägas, att Jesu offer på korset, betraktas som otillräckligt.

Det finns ett annat farligt misstag i den katolska undervisningen om förlåtelse. Kyrkan lär att Guds förlåtelse är inte färdig. Efter det att en person är förlåten ska han fortfarande utföra botgöringshandlingar för att gottgöra för sina synder. Även efter döden, förväntar sig de flesta katoliker att de kommer att få genomgå rening i skärselden.

Bibeln försäkrar de troende att ”era synder är förlåtna för hans namns skull” och ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd” (1 Joh. brev 2:12, 1:7). De behöver inte göra något i ersättning för synder som Kristus tog på sig själv, och de behöver inte gå till skärselden för synder som blev utplånade av Jesu blod.

Katolska kyrkan har ett ”annat evangelium”.
”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.” (Galaterbrevet 1:6-8).

…………………….

mvh

Bibel_Zakri

gratis-570500-wheat-seed-2.jpg

 

Det kommer en ny tid

Kamau Mweru ger exempel på hur vissa kapitel i Bibeln kan överbetonas på bekostnad av andra sanningar. Tex så kan 1 Kor 12 och 14 flitigt läsas, medan det mellanliggande 1 Kor 13 kommer i skymundan.

Beträffande andebedömning, som huvudinlägget, handlar om funderar kunniga kännare väldigt mycket över huruvida det är fråga om en ensidig överbetoning, i trosrörelsens teologi, eller om det är en helt ny lära.

I den enastående boken "Kristus i vattumannens tecken", av Arild Romarheim, synas även Livets Ord. Undertiteln är "Nyreligiösa uppfattningar om Jesus Kristus".
Där konstateras att i de nyandliga strömningarna så BLIR Jesus Kristus.

Utgångspunkten för newageinriktningarna är att Jesus från Nasaret är en vanlig människa, kraftlös med de förutsättningar som alla människor har, men att Jesus genom att bli döpt, erhåller smörjelse, och därmed kommer in under den övernaturliga kraft som senare kom att prägla hans verksamhet och tjänst. Han BLIR smord, dvs Han BLIR Kristus.

"Kristus" uppfattas då som ett medvetandetillstånd som vem som helst kan komma in i, bara vi kan tränga oss fram till "smörjelsen". Boken "Kristus i vattumannens tecken" påvisar att detta tänkande är vanligt i andra religioner: Buddha BLIR även han en "Kristus", på samma sätt som vi alla kan bli små "kristusar". Att BLI "Kristus", betyder att man kommer in under en kraft, en energi, som kan yttra sig genom övernaturliga manifestationer.

Den som BLIVIT Kristus befinner sig i ett nytt medvetandetillstånd, en upplysning där man upplever "den inre Kristus". Det andliga uppvaknandet, den upplysning man får kallas "KRISTUS".

Det är viktigt att förstå att "Kristus" - i detta newagetänkande - inte längre betecknar en person, identisk med Jesus från Nasareth, utan är en upplevelse av en ny verklighet. En inre verklighet, där alla som gör upplevelsen ser vilka vi egentligen "är", vår nya identitet.
"Kristus" har skiljts från "Jesus". Något som Johannes betecknar som antikrists speciella syn på vem Jesus är. (1 Joh 4:20).

Frågan är huruvida Livets Ord, med sin lära om att "Jesus föddes på nytt", kan kategoriseras som en nyandlig rörelse, eller om de enbart överbetonar Jesus mänskliga sida, på bekostnad av hans gudomliga natur?

Arild Romarheim går först igenom Jesusrörelsen, som var stark på 1960-talet, och konstaterar att även om Jesus var "inne", så tolkas de andliga upplevelser som gjordes av Jesusfolket inte som något "högre medvetande", utan som en upplevelse av den personliga närvaron av "Jesus i ditt eget hjärta". Jesusrörelsen menade den verklige, historiske Jesus från Nasaret. I det avseendet är alltså en avgörande skillnad mellan övrig nyandlighet och Jesusfolket.
Jesusrörelsen byggde i huvudsak på Bibeln, medan den ockult-österländska lockelsen pekar mot en inre upplevelse, grundad på en esoterisk, hemlig insikt. En uppenbarelse som ligger utanför bibelordet.

Arild Romarheim betraktar trosförkunnelsen som ett "gränsfall".
Citat: "Även om flera av trosförkunnelsens förgrundsgestaleter har gjort uttalande som påminner om "gnostiska" och "ockulta" tankegångar, är rörelsen som helhet inte influerad av en ockult eller österländsk syn på Jesus". Detta säger han med stöd av Matta, som skrev "The born again Jesus".

Vi har alltså två steg att ta ställning till:
1) Huruvida trosrörelsen enbart överbetonar Jesu mänskliga sida?
2) Huruvida de inför något nytt, genom att proklamera "The born again, Jesus"

För de flesta som kommer i kontakt med trosförkunnelsen så är det förmodligen steg, ett som gäller: Genom att delta i undervisningen så upptäcker man på nytt den Jesus som vandrade omkring, gjorde gott och hjälpte alla.
Samtidigt skall man vara vaksam, eftersom att det finns ingen rök utan eld. Det finns ett ockult problem, när det betonas att Jesus hade "Satans Natur", och därför behövde "födas på nytt". Det är sannolikt ett mindre antal förkunnare som konsekvent driver den linjen.

Hur kan man då upptäcka trosrörelse-undervisningen?

Jag fann ett exempel igår, när jag försökte finna den exakta ordalydelsen på en väckelsesång som sjöngs frekvent i Maranatasammanhang.

Kören lyder:

Det kommer en ny tid i detta land,
Anden ska falla sätta hjärtan i brand.
Bojorna brister den fångne blir fri,
det kommer en ny tid,
 det är Miraklernas tid.
 
När jag skulle påminna mig om sångtexten upptäckte jag att det finns ytterligare en variant:
 
Nu har vi en ny tid i detta land
Anden den faller sätter hjärtan i brand
Murarna faller den fångne blir fri
Nu har vi en ny tid
Det är Miraklernas tid.

Version ett, uttrycker ett framtida hopp.
"Det kommer en ny tid", har en doft av förväntan på att det snart skall bryta fram något nytt.
 
Version två, har förmodligen tillkommit senare för att justera sången i förhållande till trosrörelsens grunduppfattning, att riket REDAN NU är här. Vi har bara inte blivit MEDVETNA om det, och upptäckt att det förhåller sig på det viset.
Version två lägger betoningen på att undrens tid REDAN ÄR här, och vill nöta in ett MEDVETANDE om detta.

Att det finns fog för misstanken belyses av följande exempel:
 
”Du får inte längre säga som du har sagt”
Vid ett tillfälle, när Birger Skoglund var i Jordanien, tog en man kontakt med honom. På klingande svenska profeterade mannen följande:
”Så säger Herren gå hem till ditt land och hälsa allt mitt folk att jag, Herren, har tänt en eld som brinner från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Från Smyrna i Göteborg i väster till Stockholm i öster. Du får inte längre säga som du sagt förut att det kommer en ny tid. Denna nya tid har redan börjat.”
 
Lägg märke till att Gud sa: ”Du får inte längre säga som du sagt förut att det kommer en ny tid”. Detta sa Gud inte bara till Birger Skoglund, utan till oss alla. Vi får inte säga ”Det kommer en ny tid”, utan vi måste lyda Gud och säga ”Den nya tiden har börjat!” Om vi talar rätt förlöses den helige Andes kraft, så att profetian går i fullbordan.

http://kellporten.wordpress.com/2010/03/02/veckans-predikan-vikten-av-att-tala-ratt/
 

Det finns alltså en teologisk spänning, till vilken man tar ställning, när man sjunger.

Det kan finnas anledning att återkomma i ämnet.

 ........

 

gratis-570500-wheat-seed-2.jpg

 

Citat från Antonia:
"Tycker tyvärr att din reaktion är närmast fariseisk. Du mäter igen med två mått"

 

Min kommentar:

Jag tar tillfället i akt för att belysa och påminna om vad fariseism ursprungligen är för något. Många i vår tid tror att de som var fariseér hade en felaktig "attityd", eller en slags "oresonlighet". Det man missar med en sådan definition är att fariseism är en lära.

Jesus klargör att det är fråga om en läroståndpunkt som han tar avstånd ifrån. Det framgår med tydlighet i samtalet med Nikodemus. Där har den kände farisén utgångspunkten att människan är god, att det finns en gudagnista hos var och en. Jesus avslöjar uppfattningen som falsk, och betonar att alla är syndare, som måste födas på nytt. Den fariseiska uppfattningen är tydlig hos dagens humanister, men finns även hos ganska många som betecknar sig som kristna.

Innerst inne god?

Den "moderne farisén" betonar att människan innerst inne är god. Detta ”innerst inne” brukar gärna betonas. Det är nämligen svårt att förneka att det händer mycket i denna värld som är allt annat än gott. Våra misstag och felsteg skulle alltså bero på olyckliga omständigheter. Romarrikets ockupation, eller dålig undervisning.

Fariseismen lär att vi genom att mobilisera de goda krafterna inombords skulle kunna  komma tillrätta med det mesta.

Den fariseiska - optimistiska - grunduppfattningen skymtar även i den moderna psykoterapin och i olika meditationsrörelser.

Den som har den fariseiska läran framhåller gärna att vi har lösningen till alla våra problem inom oss själva. Det är viktigt att observera att tron på människans inneboende godhet på något sätt hör till nutida folkreligiositet.

Den som är idéhistoriskt bevandrad vet att resonemanget bland annat framfördes av den franske filosofen Jean Jacques Rousseau (d 1778) . Men rötterna går ännu längre tillbaka. De skymtar redan i den judiska fariseismen. I den bön som brukades i synagogans dagliga morgongudstjänst hette det bl a:  ”Min Gud, anden som du har gett mig är ren”. Människan har enligt fariseernas uppfattning både vilja och förmåga att göra det goda. Man citerade gärna orden i den apokryfa Syraks-boken: ”Om du vill så kan du hålla buden”.

Visserligen har människan också onda böjelser. Men det är - enligt fariseismen - hennes uppgift att besegra detta och inrikta sig på att göra det goda. Och för detta behöver hon Guds hjälp. Fariseismen blev på något sätt naturmänniskans religion. Det handlade i hög grad om att putsa upp det yttre, samtidigt som hjärtat redan betraktades som "gott".

Frågan är om detta optimistiska synsätt förbättrar människans situation. Enligt Jesus är det en falsk infallsvinkel:

” Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I”  sade han till de självrättfärdiga i Israel (Matt. 21:31). Hur chockerande de orden måste ha tett sig för judarna kan vi knappt föreställa oss. Ett eko av dessa ord möter vi långt senare i Sören Kierkegaards tillspetsade formulering: ”Värre än den svartaste synd är den egna rättfärdigheten.”

Att människan innerst inne skulle vara god är verkligen ett märkligt påstående. Invändningarna hopar sig. Man kommer att tänka på  Storm Petersens visa fråga: ”Människorna är ju goda, ja men varför är de det då inte?  Och om människan i själ och hjärta är god, varför ser den omgivning som hon skapat ut som den gör?

Säkert kommer man sanningen bra mycket närmare om man talar om en inre ”brustenhet” eller ”avskurenhet från vårt livs rot och mening” för att använda ett par moderna termer.

l Bibeln är det omöjligt att finna belägg för tanken på ”människans inneboende godhet.”
”Ett falskt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat”, heter det i GT (Jer. 17:9). Och ”hjärtat” är naturligvis inte muskeln som pumpar blod. Ej heller är det, som ofta på modernt språk, endast fråga om vår känslovärld. Det är vårt väsens innersta, vår personlighet. Att det är från hjärtat allt det onda kommer understryks starkt i evangelierna. 

”Inifrån, ur människornas hjärtan kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet,avund, förtal, högmod, förblindelse”, säger Jesus i Mark. 7:21 a.

Och på ett annat ställe heter det: ”Munnen säger vad hjärtat är fullt av” (Matt. 12:34). Våra handlingar är inte en rad felsteg, isolerade från varandra. De utgör ett mönster. Och de har alla samma ursprung. Det är således inte lätt att skilja mellan synden och syndaren. ”I ären onda” säger Jesus (Matt. 12:34) Synden är ingenting vid sidan människan. Den har trängt in i hela vår varelse, för att använda Gert Borgenstiernas formulering: ”Synden är icke en defekt hos människan, utan är människan själv – såsom en falsk aktivitet och vilja inför Gud.”

***
Sammantaget:
Att vara fariseisk är ursprungligen inte att man är ond, och mäter ut dubbla mått, utan snarare, att man hävdar att människan innerst inne är god, och inte i behov av någon frälsning.

Vårt moderna synsätt: Att uppfatta fariseismen som en "grym" hård attityd, är följaktligen inte rättvisande, utan en vrångtolkning, som inte tar hänsyn till deras  grunläggande dogmer och värderingar, där människans inneboende gudagnista framstår som en dogmatisk pärla.

Fariseerna på Jesu tid, hade höga ideal. De var noga med religiösa ting, även små detaljer. Dessvärre såg de inte sin egen synd, och därför blir det i praktiken ett hyckleri.

Jesus fördömer fariseismen. Det sammanhänger med att de förutom att tro på gudagnistan inom människan, även förnekar att Jesus är Gud.

Den som vill tränga in i ämnet kan med fördel studera Hugo Odebergs "Fariseism och Kristendom." Hugo Odeberg har även skrivit artikeln om Fariseism, som finns publicerad i Illustrerat Bibellexikon, tre band.

I den nya upplaga av Illustrerat bibellexikon, tio band, märks tydligt den moderna aversionen att dra lärdomar av Odebergs insikt, eftersom att faktarutan som finns tryckt i samband med artikeln om Fariseism, säger precis tvärtom mot det som står i artikeln. Den som moderniserat Illustrerat bibellexikon - så att det blev tio band - har alltså inte bemödat sig att förstå det som står i artikeln om fariseism, utan utgår ifrån den för oss självklara ståndpunkten att fariseerna var hycklare, som mätte upp orättvist, och hade en attityd som var frånstötande.

Mer finns att säga i detta känsliga ämne.....

.........