Judisk tro har bara en "trossats": Att skilja Gud - skaparen - från det skapade (änglar, människor)
När Gud blev människa överskreds den gränsen. Skaparen kom nära oss. Om så inte hade skett skulle vi inte kunna uppfatta att Gud är kärlek.
Faran består i att blanda samman de två:
Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen
(Romarbrevet 1)
........
Världens visdom och korsets dårskap
18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Försöken att kringgå "korsets dårskap" är många.
De judar som avvisade Jesus ansåg det som en dårskap att Guds Son skulle dö på korset. "Inte låter väl Gud sin utvalde Messias dö en neslig död på ett kors" sa de.
Något liknande sa islam senare. Judar och muslimer är än idag förenade i sitt avvisande av det kristna budskapet, fast på omvänt sätt. Judarna säger: "Vi vet att Jesus dog på korset, alltså kan han inte vara utsänd från Gud, för Gud skulle aldrig lämna sin Messias i sticket på det viset." Koranens religion, som tillkommer fem hundra år efter dessa händelser, säger omvänt att Jesus var en stor profet, men just därför - sägs det - kan han inte alls ha dött på korset, "för Gud skulle aldrig lämna sin profet i sticket på det viset".
Samma grundläggande avvisning alltså, fast på två olika sätt.
......................................
Bilden ovan föreställer Alexamenos, och klottraren har hånfullt skrivit: Alexamenos tillber (sin) Gud. Jesus hänger fortfarande på korset, försedd med ett åsnehuvud, för att understryka föraktet inför talet om att Gud dog i vårt ställe.
Texten lyder på grekiska Alexamenos cebete theos. Som jag förstår det, så fanns teckningen på golvet i ett vaktrum i Rom. Grafittiteckningen är från första århundradet, och återspeglar det dåraktiga i det kristna budskapet, och den samtida uppfattningen om det dåraktiga i det som påstods om att Gud blivit människa.
I modern tid lägger man vanligen betoningen på att Jesus var en vanlig människa, som inte var Gud. (Bill Johnson).
Robert H. Schuller, betonar att Jesus var en möjlighetstänkare som slutligen lyckades bli av med sin begränsade kropp.
(Se "Nya Möjligheter", Harriers 1980, sid 188-192). Robert H Schuller avslutar med att Kristus önskar leva ett liv, reinkarnerat i oss. (s 192)
Det är knappast överord från min sida att påminna om att inkarnationen, detta att Gud blir en människa, och får en kropp, inte är det stora hindret för honom, utan den stora segern. Det hade nämligen ingen vis tänkare kunnat förutse.
......
Mer om kenotismen, och det sätt på vilket Bill Johnson (Bethel, Usa) försöker kringgå "korsets dårskap":
https://sexstenkrukorvin.n.nu/kenotism-fornekelse-av-jesu-gudom
......
